koffeinberoendemusiknord

Idag är det Söndag och halva familjen inklusive jag, var i Motala och hälsade på vår kära Oma.
Det är alltid mysigt att vara där, man äter pizza, pratar och tar det allmänt lugnt.
Imorgon har jag studiedag, så underbart. Jag ska sova alldeles för länge och bara göra icke-jobbiga saker, såsom sitta i soffan, med filt och katt, och dricka kaffe. Om jag orkar kanske jag ska passa på att lära mig "geometrisk summa" och "logaritmer". Men det känns mindre lockande.
Eftersom jag inte skrivit i bloggen på ett tag kan jag berätta om passerade dagar. Tyvärr kan jag inte komma på att det har hänt något intressant i mitt liv på länge, förutom att jag blev yr och konstig på gympan i onsdags. Jag fick svårt att andas och kände mig svimfärdig och svag. Det vägrade gå över så Sandra och Gympaläraren fick släpa in mig i lärarrummet där jag låg och vilade hela engelskalektionen. Jag blev förvånad över att alla brydde sig så mycket om mig. Det kändes så skumt, jag blev nästan gråtfärdig. ...konstigt... Hoppas att ingen märkte det.

Nu vet jag inte vad jag ska skriva, jag har inget vettigt att säga. Önskar att jag kunde hitta på något djupt och intressant, men allt blir bara blaj. Jag känner mig som världens mest onödiga människa. Det känns som om jag inte har gjort något vettigt med mitt liv. Jag vill vara en viktig människa som är social, trevlig och får saker att hända. En sådan människa vars liv har en mening.
Jag vill ha uppmärksamhet men ändå inte. Jag vill bli sedd men fortfarande vara en i mängden.
Och herregud vad egoistisk jag känner mig. Varje mening börjar med "Jag". Mitt liv är ju ändå bra, jag har inte blivit våldtagen och jag lider inte av svält eller Aids.

- Sluta tycka synd om dig själv, pucko.
- Förlåt, men jag känner mig så Dum och Fel.
- Det är du också! 

Usch, alla mina inlägg blir så deprimerande.
Jag ska sluta nu.
Hejdå.