Gjääw...
Vi hade svenskalektion på morgonen. Det är meningen att vi ska analysera en novell, vilket är kul... Dessvärre(mitt nya favoritord) är det ett sådant där otrevligt grupparbete. Jag har inget emot mina kära gruppmedlemmar, absolut inte, <3 på dom. Det är bara det att skriva analys i grupp inte är världens lättaste uppgift.
Men hur som helst var det inte överdrivet jobbigt.
Sedan hade vi tre håltimmar så Linnea Sofia x2 och jag åkte hem till en av Sofiorna där vi åt pastasallad och hade allmänt trevligt. Sofia har en sådan där hundsak som jag inte kom överens med. Hon hoppade upp på mej och försökte äta mej. Njäi, hundar och jag går inte ihop, vi förstår inte varandra. Jag är utan tvekan och i högsta grad en kattmänniska.
På eftermiddan hade vi matte, men eftersom läraren var hemma och vårdade sjukt barn var det inte så många som jobbade. Jag var däremot en duktig flicka och gjorde klart uppgifterna vi skulle göra.
Sista lektionen var bild, vi har temat människan och idag jobbade vi med ansiktets proportioner. Det var kuligt för det är jag bra på. ^^
Nu är jag hemma och slöar. Känner mig som en bakad potatis om man nu kan göra det.
Lilla mamms fick reda på att hennes efterlängtade axeloperation tydligen inte skulle bli av förrän senare. Jäkla läkare, jag vill gräva ner dom någonstans. Mamm får alltid vänta, jag förstår inte hur dom prioriterar.
Min mamma är ju världens viktigaste människa.
Imorse var jag hos tandläkarn, för tandställningsgrejen lossnar hela tiden. Jag blir galen på den, jag vill svälja den. ><
blabla...
det regnar ute.
Hejdå.
Nolla små nollor ^^
Det är roligt det här med nollning. De nya N1.orna är söta, trevliga och lyder oss.
Vi lärde dem lite björködiciplin såsom: "Älska varandra", "N2 är Bäst" och "Ni är bättre än samhällarna".
Våran Nollning hade tema "ryska kommunister" så vi hängde röda band på dem där vi hade skrivit 0,00någonting och deras namn omgjorda till ryska. ^.^
Sedan fick de gå hand i hand genom stan (eftersom Björkö Är Kärlek) och skrika diverse hyllningsramsor till oss.
De fick även hoppa säck och leka andra trevliga lekar.
Andra nollningsdagen spenderade vi genom att fylla 1000 vattenballonger som vi sedan kastade på de små krypen (som egentligen är lika gamla som jag). Tyvärr gjorde nollorna uppror och kastade tillbaka. >.<
MWÄHÄHÄHÄHÄ, Här kan man se vår makt.
Skola igen
Idag började jag skolan, det var mysigt att få träffa alla igen ^^.
Dessvärre har vi bytt klassrum till en hemsk "här-visar-vi-farliga-experiment-sal" som luktar illa och har hårda stolar.
Vår klass heter numera N2, vilket känns fruktansvärt skumt. x_o
På bussen var jag tvungen att argumentera mot en sur busschaufför som vägrade inse att jag faktiskt började skolan idag och inte fått mitt busskort än. Tillslut fick jag i alla fall åka med gratis.
Det var en lugn dag, vi började 13.00 och slutade 16.00. Under de timmarna fikade vi, pratade sommarlov och planerade inför nollningen.
Vi ska nämligen nolla de nya små ettorna, det känns rätt diffust eftersom ingen riktigt verkar veta vad vi ska göra med dem. Vi har lite ideer, tex: tvinga dem att utöva tai chi och döpa dem till skumma saker.
Undrar om de är lika rädda som jag var när jag började ettan.
Jag var helt förstörd och trodde att jag aldrig skulle få några kompisar. Men så blev det inte, jag älskar min fina klass. Vi är bäst i världen!
Ja´må hon leva...lalala, Grattis syster Soni.
Lilla Syster Soni fyllde idag 13 år,
detta betyder att det nu bor FEM tonåringar i huset, det betyder även...........Kräftpartaj :D
Vi väckte henne med skönsång av mamma, ett morgontrött kraxande av mig, några brummande "toner" av Pappsen och lite diffust mummel av resterande familj.
När Sonia vaknade slängde vi paket och katt på henne.
Kattsaken <3 älskar förövrigt födelsedagar eftersom hon tror att det är henne vi firar.
Av mig och syster Tov fick Soni en trevlig väska.
På förmiddagen gick jag och min kära mamma ut på promenad för att plocka lite svamp...
Vi släntrade omkring i två timmar och skramlade ihop rätt mycket svamp. Mamm hittade massa läskiga fjällskivlingar som hon plockade med sig... Jag är rädd för dom O.O
Sedan åt vi tårta och drack kaffe. Efter det öppnade födelsedagsungen resten av sina presenter och vi andra slängde presentsnören på katten som självklart satt i mitten och gned sig mot paketen.
På kvällen var det kräftparty.. prrrr, jag älskar kräftor ^^
Färg...
Det är en mycket trevlig röd-lila-koppar-öhh-färg som tyvärr hamnade på badrumsgolvet också.
Jag borde haft tidningar under.
Mamma och pappa blev, ganska uppenbarligen inte, så glada : /
Tidigare idag, omkring 11.15 , låg jag i min säng och sov sött.
Då vaknade jag av ytterdörren som öppnades. Jag blev livrädd eftersom jag och bror Tomas var ensamma hemma och resterande familj inte skulle komma hem från stan förrän senare.
Paranoid som jag är, övertygade jag mig om att en psykiskt sjuk inbrottstjuv med tomt stirrande ögon hade kommit för att sno allt vi ägde.
Jag sprang upp ur sängen, smög mig fram genom huset och hittade... Syster Sonia.
Hon hade fått sluta tidigare från teaterrepetionen... jäkla unge >_____<
Tillbaka till mitt hår (som blivit skrämmande kort, Gaah, det når inte ens över brösten) ...
eller... jag orkar nog inte skriva mer...
lalala, jag är en rödlök.
Hejhopp skurmopp
Övningskör
Det var mycket trevligt eftersom jag för första gången kände mig relativt lugn.
Jag kan nästan: starta, stanna, svänga, växla, förhindra att köra på barn eller katter, bromsa och annat nödvändigt.
Jag kan däremot inte: backa, titta i backspeglarna, parkera (se nedan), köra på höger sida och annat nödvändigt.
Med andra ord är jag en stor trafikfara och detta blogginlägg är främst till för att varna dig, kära läsare, för att vara i närheten när jag sitter bakom ratten.
Stackars lilla pappa som tvingas lära mig saker, som för honom är helt uppenbara och går automatiskt.
Men jag känner mig ganska häftig när jag kör bil. (är det en manlig egenskap?)... o___x
Annars har jag inte gjort så mycket idag, fast jo, jag har plockat blåbär med mamslan. Det var roligt ända tills himlen plötsligt ändrade färg till öhhh...ingen färg alls, den blev mörk och läskig. Sen fick vi 17 ton vatten på oss så vi sprang hem. Vi kände oss ganska blöta och inte mycket blåbär blev det.
Nejnu ska jag gå och kurera mig, jag tog nämligen med mig en besvärlig, tysk förkylning hem.
Den förstör mitt liv, jag tycker inte om den, trots att den är tysk. Jag kan inte sjunga och det gör mig på dåligt humör.
morrr >________< ' ''
Nostalgi...
Kom hem från Tyskland i söndags, alltså för nästan en vecka sen.
En vecka jag fyllt med nostalgi av olika slag, jag har skrivit deprimernade låtar och nostalgisk poesi.
Att skriva i bloggen var alltså, ganska uppenbarligen, inte min första tanke när jag kom hem.
Men nu känner jag mig redo att berätta lite om resan, trots att det finns en risk att jag förstör tangentbordet med tårar.
Resan dit gick fortare än förväntat, vi åkte med minibuss och det tog c.a 10 timmar.
Jag, syster Soni, bror Tomas, Julia, Gabbi och Leif var de enda svenskarna på lägret.
När vi kom dit möttes vi av gamla vänner (jag har varit där två år innan).
Det blev lite kramkalas och lite Hur-har-resan-gått-blabla- samtal.
Sedan var det uppspelning för att testa vilken spel-grupp man skulle hamna i, det var läskigt.
Våran dirigent hette Ruben och var en läskig typ, hans favoritord var "ganz schlecht" (mycket dåligt)
På kvällarna åkte vi alltid in till stan och käkade glass. Ett underbart italiensk glasscafe <3
De sista dagarna av lägret kom vi alla mycket nära varandra och en kväll kom det tre tyska killar som gick ner på knä utanför vårt fönster. De började sjunga godnattvisor för oss. Kvällen efter gjorde vi samma sak för dom, det var hur mysigt som helst.
Sista dagen blev det kramkalas igen, jag tjöt massor och sprang hysteriskt runt och fotade alla.
När vi åkte därifrån med bussen sprang alla tyska ungdomar efter och började hångla med fönsterrutorna. Alla utom en, som hette björn. Han hade smugit in och satt sig i bilen. Vi åkte en ganska bra bit innan vi släppte av honom, det var roligt han fick gå tillbaka xD
Hemresan gick också relativt fort, Jag grät och sov och grät lite till.
Nu är jag hemma och allt känns förjävligt. Jag vill inget annat än åka tillbaka, tiden där var underbar.Tveklöst var det här det bästa som hänt i mitt liv, (vilket känns ganska patetiskt).
Jag vill ha det livet jämt och kan inte acceptera att det inte är så. Men jag Ska tillbaka nästa år, 10 dagar om året vill jag få leva och njuta av att leva. Jag tror att jag hatar tiden (vilket också känns ganska patetiskt)
Nåväl.... här kommer lite poesi.
gittaren spelar saknad
ur pianot hörs nostalgi
jag sjunger en ton som inte finns
och fyller den med en känsla som inte är verklig
tomhet.
Världen runt mig är ingenting
och jag slutade finnas när tiden tog slut
mina ögon var klockor
varje gång jag blinkade rann sekunderna ut
